Ivar - en jubilar med brokigt yrkesliv
-Man blir lite visare - och lite dummare med åren, säger Ivar Wallensteen och skrattar ljudligt.


Positiv 90-åring. Ivar Wallensteens yrkesliv har varit mycket skiftande. Föräldrarna ville att han skulle bli präst och hans läste också teologi. Han blev aldrig präst, däremot författare, kulturskribent, politiker och under 25 år verkade han som lärare på Rudbeckianska. 
Foto: Peter Krüger

Han har lång livserfarenhet och borde ju veta. Den 23 september fyller författaren, kulturskribenten, politikern och den tidigare läraren på Rudbeckianska skolan 90 år.
Det är en vital blivande 90-åring, som tar emot VLT och visar oss ut på sin balkong för att vi ska beundra utsikten över centrala Västerås, den stad han sedan femtio år känner sig hemma i. Från balkongen i det hus han flyttade in i 1969 ser han från sina fönster nästan samtliga högre byggnader, från norr till söder, som är kännetecknande för Västerås. Kyrktornet, Skrapan, stadshustornet, slottet och skatteskrapan.
Ivar Wallensteen debuterade som författare samma år som han flyttade till Västerås, 1969. Kvickt och slugt, visdomsord från hela världen, var titeln, Sedan dess har han gett ut ett tjugotal titlar i olika ämnen. Bland annat boken Sällsamheter
i Västerås, där stadens historia får liv genom möten med människor som satt sina spår här genom tiderna.
Uttalandet, att man inte bara blir lite visare med åren, utan även lite dummare, förklarar Ivar med att minnet ju sviker alltmer när man blir äldre.
Ivar föddes på Ekerö, men växte upp utanför Enköping. Han lärde sig läsa och skriva redan som femåring och fick hoppa över första klass för att börja i tvåan när han var bara sex år.
- Jag var som mest begåvad när jag var 5 och 6 år,
sedan har det bara gått utför, säger Ivar och skrattar ljudligt och tillägger att det kanske är så att man i den åldern ofta är som mest receptiv.
Han har tyckt om att skriva hela livet, men att börja skolan var inte alls som roligt.
-Vi var tvungna att lära oss psalmer utantill, en psalm i veckan. Nej då var det betydligt roligare att läsa Fänrik Ståhl, säger han och deklamerar några strofer.
Som ung hade han ingen aning om vad han skulle utbilda sig till, Föräldrarna tyckte att präst vore något för honom, det fanns många präster i släkten. Ivar började läsa grekiska och hebreiska på eget initiativ. Han studerade så småningom på universitetet i Uppsala och blev teologie kandidat och filosofie magister. Präst blev han aldrig, "hade inte den tron". Hans yrkesverksamma liv blev dock mycket skiftande.
-Två av livets svåraste val är yrkesvalet och vem man ska gifta sig med. Livet är gåtfullt, i dag har jag till och med barnbarnsbarn.

När Ryssland överföll Finland 1939, tog Ivar uppmaningen att "Finlands sak är vår", på allvar. 1940 deltog han som frivillig i Finlands vinterkrig, "vilket kostade mig 2,5 år på lungsotsanatorium".
Frisk och arbetsför igen kände han att något socialt arbete skulle passa honom.
Han fick först ett vikariat som assistent på Härnösands fängelse sedan blev det fängelset i Gävle och slutligen
assistentjobb på Långholmen. Några år senare, hösten 1944, flydde tiotusentals estniska flyktingar från Estland havsvägen till Sverige. 500 av dem inkvarterades på olika ställen kring Oskarshamn, Ivar fick uppdraget att förestå förläggningarna där, se till att de hade det bra och dessutom försöka få ut dem i arbetslivet. Våren 1945 kom räddade polska fångar från koncentrationslägren. 250 polska kvinnor fördes från läger i Skåne för att inkvarteras i Gränna. Ivar fick ansvaret för gruppen som var både fysiskt och psykiskt svårt drabbad efter fångenskapen.
- Sverige behövde arbetskraft på den tiden och när kriget var slut fick de flesta av dem som blev kvar i Sverige arbete. Nationalekonomer trodde på depression när kriget var slut, men det blev precis tvärtom.
Yrkesbanan tog ytterligare en tvär vändning i slutet av 40-talet, då Ivar fick erbjudande om att bli ombudsman för högern i Västerbotten. Det ledde bland annat till att han var med och organiserade valrörelserna 1946 och 1948 innan han flyttade till Linköping, som länsombudsman för östgötahögern.
I mitten av 1950-talet svängde yrkesbanan ytterligare en gång. Ivar började arbeta som lärare, adjunkt i religion, historia och samhällskunskap på läroverken i Linköping och Nyköping. 1957 flyttade han till Västerås och under 25 års tid var han verksam som lärare på Rudbeckianska skolan.
- En bra lärare ska vara positiv, glad och uppmuntra eleverna och det har jag försökt att vara, säger han.
Under 60-talet engagerade han sig i kommunalpolitiken, som stadsfullmäktig i tolv år, ledamot i stadens och landstingets kulturnämnder och nämndeman. Han var även ordförande för moderaterna i Västerås och ledamot av styrelsen för moderaternas länsorganisation.
Konst och musik har alltid intresserat Ivar. På 1970-talet var han vice ordförande i Västerås konstförening. Han går fortfarande gärna på konserter, han läser böcker och alltid tre dagstidningar om dagen. Dikter skriver han ofta och inte minst hjärngympar han med Svenska Dagbladets korsord.
Födelsedagen firas på lokal med många inbjudna gäster. Den enda present, som Ivar har på önskelistan är att alla inbjudna, från när och fjärran, verkligen kommer på hans 90-årskalas.

Birgitta Cavallini
021-19 90 00
birgitta.cavallini@vlt.se

 

Artikeln återgiven på www.wallensteen.se med vänligt tillstånd av Vestmanlands Läns Tidning.